Om översättningen

I arbetet med översättningen har Skandinaviska stiftelsen för utbildning (SSFU) följt riktlinjer som ligger i linje med känd översättningspraxis.
 
Skandinaviska stiftelsen för utbildning har varit angelägen om att översättaren har svenska som modersmål och samtidigt väl behärskar, och kan översätta direkt ifrån, det klassiska arabiska språk som Koranen uppenbarades på. Stiftelsen har därför anlitat Kent Asante Wennerström via hans firma (Kitab) som översättare, och översättningen har systematiskt granskats.
 
Den svenska ordföljden ska ligga så nära den arabiska som möjligt. Samtidigt ska texten vara lättläst och lättförståelig också för läsare som inte har svenska som modersmål. Dessa ibland svårförenliga ambitioner leder ibland till en del egendomliga men språkligt korrekta formuleringar. Fördelen är att den som är språkligt intresserad och bevandrad i den arabiska skriften ofta kan finna den arabiska motsvarigheten till ett svenskt ord på motsvarande plats i den arabiska texten.
 
Översättningen ska baseras på de tolkningar som finns i väletablerade och godtagbara tolkningsverk där tolkningen utgår ifrån Koranen och profeten Muhammeds ﷺ sunnah så som dessa förstods av hans följeslagare och de rättfärdiga och lärda föregångarna.
 
I denna översättning är tolkningen (tafsīr) av Koranverserna i första hand baserad på följande tolkningsverk (i prioritetsordning), allmänt kända som:
 
Tafsīr at-Tabarī (T), Abū Ja‘far Muḥammad ibn Jarīr aṭ-Ṭabarī (d. 923)
 
Tafsīr al-Baĝawī (B), Abū Muḥammad al-Ḥusayn ibn Mas‘ūd al-Baĝawī (d. 1122)
 
Tafsīr Ibn Kat̂īr (K), Abū al-Fidā Isma‘īl ibn ‘Umar ibn Kat̂īr al-Quraŝī (d. 1373)
 
De förtydligande kommentarer som följer på många verser har hämtats från dessa verk och skiljs åt med hjälp av förkortningarna (T), (B) och (K).
 
Förtydligande kommentarer av översättaren (Ö) kan också förekomma.
 

Övrigt om översättningen

En översättning av den ädla Koranens innebörd återger endast översättarens förståelse av Koranen utifrån de källor som tolkningen baseras på. Den kan aldrig återge den språkupplevelse och exakta innebörd som arabiskan förmedlar. Läsaren är välkommen och uppmanad att kontakta Skandinaviska stiftelsen för utbildning för att framföra synpunkter om eventuella fel eller brister i översättningen.
 
Varje vers börjar på egen rad med versal, även om versen utgör en del av en sats tillsammans med föregående vers. Enligt profeten Muhammeds ﷺ tradition lästes varje vers för sig följt av en paus. För att återge detta bruk avslutas de flesta verser med ett skiljetecken.
 
Centrala begrepp hämtade ur arabiskan har transkriberats enligt tabellen nedan. Undantaget är sådana som redan får betraktas som någorlunda etablerade i sin svenska stavning. Till dessa hör ”Allah”, som är arabiska för den enda och sanna Gud; ”Islam”, som innebär underkastelse inför Allah; och ”muslim”, en som bekänner sig till Islam och därmed underkastar sig Allah. Om nödvändigt, förtydligas och förklaras begreppen sedan inom parentes eller i kommentar. För att undvika upprepningar sker detta endast en gång i varje trettiondel och i övrigt genom hänvisning.
 
Allah refererar ofta till Sig själv som ”Vi” eller ”Oss” för att markera hög status, vilket är ett vanligt förekommande språkbruk i arabiskan, och även i svenska. Allah är likafullt alltid en.
 
I Koranen nämns flera av Allahs sköna namn och höga attribut genom vilka Han låter skapelsen lära känna Honom och Hans egenskaper (se 59:22–24). I översättningen har vi efter bästa förmåga strävat mot att vart och ett av Allahs sköna namn motsvaras av ett svenskt begrepp som vi bedömt ligger så nära namnets uppenbara innebörd som möjligt. En fördjupad inblick i nyanserna av varje namns betydelser ges ofta i kommentarerna (ex. 112:2).
 
I översättningen förekommer ibland ett eller flera ord inom parentes eller hakparentes. Ord inom parentes förklarar eller förtydligar det ord eller den fras som ligger omedelbart före, och är inte en del av versen. Parenteserna bör inte läsas högt vid uppläsning av en vers. Transkription inom parentes kan också förekomma efter viss svensk text för att återge uttalet av det arabiska ursprungsordet.
 
Hakparentesernas funktion är att förtydliga och/eller fördjupa en språklig nyans eller innebörd i Koranens arabiska som inte alltid är tydlig i en ordagrann svensk översättning. Ord inom hakparentes kan och bör läsas ut högt vid högläsning. Ett utelämnade påverkar dock i de allra flesta fall varken meningens språkliga korrekthet eller grundläggande betydelse.
 
Exempel: Ingen [sann] gud finns (ingen har rätt att dyrkas) utom Allah.
 
Den arabiska kalligrafi (ﷺ) som följer profeten Muhammeds namn eller titlar läses ”ṣallallāhu ʻalayhi wa sallam” och kan fritt översättas som ”må Allah välsigna honom och ge honom frid”. Med stöd i bland annat vers 33:56 bör denna åkallelse sägas vid uppläsning.
 
Egennamn, namn på suror samt namn på Allahs sändebud och profeter skrivs på svenska där svensk motsvarighet finns, annars i enlighet med transkriptionstabellen nedan.
 
Transkriptionstabellen är till för att läsare lättare ska kunna uttala arabiska. För att undvika att en arabisk bokstav motsvaras av två transkriptionstecken används (^) ovan respektive (.) under vissa bokstäver, och för att markera lång vokal har vi använt (¯) ovanför a, i eller u.
 

Transkription

ArabiskaTranskriptionUttalskurs
َaKort vokalljud som i svenskans ”hatt”.
ا \ ى \ آ āLångt vokalljud som i svenskans ”här”.
ِiKort vokalljud som i svenskans ”mitt”.
يِīLångt vokalljud som i svenskans ”vi”.
ُuKort vokalljud som i svenskans ”lotsa”.
وūLångt vokalljud som i svenskans ”mor”.
ء’a/ ’i/ ’uBokstaven hamza uttalas antingen a, i eller u och skrivs med föregående apostrof då bokstaven förekommer mellan övriga bokstäver. Ex. namnet Wā’il (وائل). Transkription med apostrof förekommer dock inte i början eller i slutet av ord. Ex. namnet Ālā (آلاء).
ءْVilande hamza. Det motsvarande ljudet är ett litet stopp eller uppehåll liknande det som uppstår då man på svenska säger nä-e med korta e-ljud. Det stöt- eller stoppljud som då uppstår mellan e-ljuden är ett vilande hamza. Ex. ra’s (رأس) huvud.
بbSvenskt b
تtSvenskt t
ثMotsvarar th i engelskans ”thin”.
جjUttalas som j-ljudet i ”Fijiöarna”, dvs. som dj eller som engelskans j i ”jump”.
حDetta h uttalas genom ett slags flämt-ljud som kan liknas vid det ljud man ofta uttrycker efter att vid törst ha druckit ett glas vatten (”ahhh”).
خMotsvarar ch i tyskans ”achtung”. Då k? följs av ett a eller ? uttalas dessa ungefär som det korta å-ljudet i ”måndag” respektive det långa a-ljudet i ”bada”.
دdSvenskt d
ذMotsvarar th i engelskans ”this”.
رrEtt rent r-ljud långt ut på tungspetsen. Då r följs av ett a eller ? uttalas dessa ungefär som det korta å-ljudet i ”rått” respektive det långa a-ljudet i ”rak”.
زzMotsvarar z i engelskans ”zero”.
سsSvenskt s
شMotsvarar sh i engelskans ”shout”.
صEtt emfatiskt s-ljud som bildas genom att tungspetsen läggs mot tänderna i underkäken, tungan pressas upp mot gommen och ljudet uttalas.1
ضEtt emfatiskt d-ljud som bildas genom att tungspetsen pressas mot tänderna i överkäken, tungan pressas upp mot gommen och ljudet uttalas.1
طEtt emfatiskt t-ljud som bildas genom att tungspetsen pressas mot tänderna i överkäken, tungan pressas upp mot gommen och ljudet uttalas.1
ظEtt emfatiskt z-ljud som bildas genom att tungspetsen läggs mot tänderna i underkäken, tungan pressas upp mot gommen och ljudet uttalas.1
عEtt mycket speciellt stön-ljud som skapas långt ner i halsen och är ett tonande gutturalt ljud som bildas genom stark sammandragning av struphuvudet.
غEtt gurglande djupt r-ljud, ungefär som ett brett skånskt r-ljud. Då g? följs av ett a eller ? uttalas dessa ungefär som det korta å-ljudet i ”rått” respektive det långa a-ljudet i ”rak”.
فfSvenskt f
قqEtt k-ljud som bildas långt bak i gommen och blir ett litet klick-ljud. Då q följs av ett a eller ? uttalas dessa ungefär som det korta å-ljudet i ”måndag” respektive det långa a-ljudet i ”bada”.
كkSvenskt k
لlSvenskt l
م mSvenskt m
نnSvenskt n
هhSvenskt h
وwMotsvarar w i engelskans ”well”.
يyMotsvarar svenskans j-ljud.
ةa (at/ah)Slutstavelse, där at eller ah förekommer i vissa fall.
ًُanFörekommer i vissa fall som slutstavelse.
ٍinFörekommer i vissa fall som slutstavelse.
ٌunFörekommer i vissa fall som slutstavelse.
Noter
1.  Utmärkande för detta ljud är att då det följs av ett a eller ā uttalas dessa ungefär som det korta å-ljudet i ”måndag” respektive det långa a-ljudet i ”bada”.